Jag tänkte skrivs lite "godnatt sagor" som ni kan läsa på kvällarna innan ni kanske går och lägger er eller chillar i soffan med chips. (osv..)

Dessa "godnatt sagor" är bara i en del, så här kommer en godnatt saga =33

Men, just denna godnatt saga lyckades jag få Moa att skriva:

_______________________________________________________________________________________________         Hejsan :'DD Cecilia övertalade mig att skriva en dålig liten godnattsaga. Jag är verklgien dålig på att skriva noveller och liknande, men ett försök skadar väl inte. :'D

Min lilla fiiiina godnattsaga :'DD  :

Godnatt saga - 

Pappa bromsade in framför infarten till det nya huset. Huset var stort och vitt med en lyxig pool med turkost vatten!

Det hade redan börjat skymma lite, fastän klockan endast var sju. Det log några röda och bruna löv under ett träd precis framför den breda grinden som blockerade ingången till infarten.

Med hjälp av en stor tung nyckel låste pappa upp den breda grinden.

Jag gick in genom den. När jag hade trätt in genom grinden kom pappa efter mig och därefter låste han den omsorgsfullt igen. 

Med en lika stor nyckel som den till grinden låste pappa upp dörren och vi klev in i den stora hallen. När han hade låst om sig började han se sig omkring.

"Gå och titta runt lite du" sa han och fotsatte att se sig omkring överallt i hallen. Jag svarade inte utan skyndade mig iväg för att undersöka den stora villan.

Köket log på övervåningen, det var stort rymmligt. Väggarna var prydda med turkost och vitt kakel. Jag skyndade mig vidare. På ett rums dörr stod det 'Gabriella' uppsatt med en skrynklig papperslapp. Jag slet ivrigt upp dörren och tittade in i mitt nya rum.

Det var stort med gula väggar. Mitt på golvet log det en lång matta utrullad. Det fanns en stor himmelssäng i ena änden av rummet. Stora dyra glasspeglar hängde på väggen och drog till sig uppmärksamhet. I en annan del av rummet stod det ett stort skrivbord med en mjuk kontorsstol bredvid. Mitt på skrivbordet stod det en dator. Den var slät och len. Datorn luktade fortfarande fabrik.

På fönsterbrädet var en vas placerad. I vasen satt det en bukett vita rosor. Doften av blommor spred sig i hela rummet.

Jag stängde försiktigt dörren till rummet och gick in i rummet bredvid. Det var mörkt, mörkt, mörkt, brunt var väggarna målade i. De svarta gardinerna var fördragna framför fönstret och sängen hade ett svart överkast på sig. På väggen hängde en tavla av en varulv. 

När jag tittat igenom huset gick jag ner till pappa igen.

"Pappa! Det stod en dator i mitt rum!!" Ropade jag och sprang fram till honom. Han stoppade snabbt ner något under en kudde som log på soffan. "Jaaså?, nejmen vad kul då Gabby" Svarade han och backade sakta bakåt och satte sig i soffan rakt på kudden som han hade gömt något i. 

"Jag tänkte kolla på mitt rum lite då, öömh, du klarar dig själv på nedevåningen några minuter?" 

"Jaa..?" Svarade jag långsamt. Pappa gjorde "tummenupptecknet" och gick upp för trappan. Så fort han var utom synhåll slet jag upp kudden jag han hade suttit på.

Det var nyckeln som han låst dörren med. Jag stirrade på den. Varför skulle han gömma den här?

Jag tittade ut genom fönstret det var mörkt, molnen hade flyttat sig ifrån månen. Månen lyste. Det var fullmåne. 

Jag sprang upp efter pappa för att fråga varför han hade gömt nyckeln.

Jag knackade försiktigt på dörren.

"GABRIELLA...." Ropade han. "GGGG...ÅÅÅ AAARRRRGGGHHH" ("Argh" är en rytning owo) 

Jag slet upp dörren och såg pappa ligga lidande på golvet. Jag rusade fram till honom.

"Pappa?!" Skrek jag och skakade om honom. 

Han reste sig upp. Kroppen var täckt av päls och alla hans trubbiga tänder hade blivit spettsiga. Precis som huggtänder. Öronen stod uppåt. Han såg helt enkelt ut som en varg... eller en varulv...

__________________________________________________________________________________________________

Av: Moa

Den blev mer som en liten spökhistoria.. men det får duga. Slutet blev lite "tajt" men jag orkade inte skriva mer. Jag är itne direkt stolt men aja...

- Som en osynlig gast - Del 1 - Vanligt, vanligt, vanligt.

Utifrån hörde jag hur regnet slog emot marken. Jag tryckte ansiktet mot fönstret och längtade, längtade ut. Ända sen jag var 4 år gammal (och 17 dagar) har jag bott här, i mitt fosterhem. Och ända sen jag var 4 år (och 17 dagar) gammal har jag nästa nalltid suttit och längtat ut här, vid samma fönster. I ett halvt år, innan jag fyllde 4 bodde jag på ett barnhem mitt inne i London. Familjen Petronby räddade mig därifrån. Men i detta läget skulle jag mycket hällre stannat kvar. Här, hos Petronby får jag varken gå utanför huset eller lämmna mitt rum innan klockan 09.00 och inte efter klockan 18.00. 

Mrs Patronby trodde att det var helt omöjligt för henne att få ett barn och därav adopterade hon mig. Men inte mycket senare blev hon ändå gravid och födde en dotter döpt till Esmeranda Petronby. Eftersom att jag var adopterad betydde jag inte längre lika mycket för Mr och Mrs Petronby som jag hade gjort innan Esmeranda kom till livet. Jag fanns där men de märkte mig knappt. Alltid fanns det en tallrik för mycket på bordet. (Eftersom att jag inte fanns enligt dem.) Och alltid råkade de lägga upp mat på den tallriken som ingen egentligen skulle äta från. 

För att jag inte skulle kunna lämmna huset fick jag ha en privatlärare som kom upp till mig varje dag klockan 11.00, och begav sig inte iväg försän klockan 16.00 Det ända bra med det var att ibland hade hon viktiga sammarbets projekt och eftersom att jag tyvärr var väldigt alergisk mot gräs (Påstod Mr Petonby) kunde jag inte möta eleverna jag skulle arbeta med och därför kom det hem 3 barn i min ålder till huset på Onsdagar så att vi kunde jobba med projektet ändå.

Så fort klockan slog 09.00 rusade jag ut genom rummet med en skrikande mage. Som vanligt stod det en extra dukad tallrik på bordet med ett stekt ägg på. Jag satte mig ner och började äta. För att värka artig försökte jag få dem att prata med mig men som vanligt gick det bara åt skogen.

"Godmorgon Mr Petronby, och Godmorgon Mrs Petronby." Försökte jag. Mrs Petronby kastade en sträng blick på mig. "Godmorgon Esmeranda" Sa jag fort. Mrs Petronby nickade nöjt och strök sin 12 åriga dotter över hennes blonda hår.  Esmerandas isblå ögon glittrade av all uppmärksamhet.

Jag skyndade mig att fortsätta med 'samtalet' 

"Sovit gott?" Undrade jag och koncentrerade mig för att inte tappa konstrollen över min irrition. Mr Petronby fnyste till och tog en tugga av sitt stekta ägg.

Det slutade givetvis med att jag gav upp. (Som vanligt)

När klockan nästan var 11.00 tog jag på mig min skoluniform och ställde mig lydigt och väntade framför dörren på att Fröken Warringyon skulle knacka på.

___________________________________________________

Skrivet av: Cecilia

Vet inte riktigt om jag v´blev så nöjd med denna novell. Men förhoppningsvis kommer det bättre noveller sen. 

<3/C:et

Vill jag bara göra en liten invigning av denna blogg.

Jag heter alltså Cecilia och är 14 år gammal. Jag ska börja i 8an efter lovet.

Jag har 3 syskon, en lillebror och 2 lillesyrror.

Min lilla lilla lillebror heter Oskar. (Oszkar...) och är 10 år (Går i 3an.. ska börja i 4an.)

Och mina två systrar är tvillingar. Alice och Moa. Båda (såklart =3) är 13 år och ska börja i 7an.

Sen har jag en katt som heter Nöten och en fisk som heter Herr Fish.

Jag har även två föräldrar.

Jag tänkte faktiskt låta mina syskon skriva en varsin novell på denna blogg. Men det står såklart när det är de som skriver.

För att vara snäll tänkte jag länka min ena lillasysters blogg. (Moas, de andra har ingen vad jag vet.)

Moasperspektiv.bloggplatsen.se

Så den kan ni läsa medan ni väntar på en ny del.

Jag kanske kommer skriva inlägg som ger tips på hur "JAG" skriver. Mina tips är ju såklart så som jag tycker ni kan ha helt andra åsikter.

Jag tål kritik så det är bara att kritisera. (Men skulle bli mycket gladare av bra kommentarer.. i varje fall någon.)

Ledsen, men detta blir antagligen en ganska bildlös blogg. Jag kan försöka att lägga upp en bild då och då. Men jag lovar verkligen inget. (Kan ännu mindre lova en bild på mig... ni får tjata så får vi se.)

Jag skriver inte så bra noveller men hyffsade skulle ag bedömma de. Ni får tycka som ni tycker, gillar ni de inte så kan ni slänga in en kommentar om att ni inte gillar de. (Skriv gärna vad som var felet på de.) Sen kan ni leta rätt på en blogg med bättre noveller eller skriva egna och hoppas att de blir bättre.

Ska börja skriva en del nu.

//Cecilia